Vänner! Världen är upp och ner. När vi på jobbet för några månader sedan tittade framåt såg vi utveckling, expansion och tillväxt. Spännande projekt och nöjda kunder. Idag finns inget av det kvar. Vi pratar med kunder och kollegor som gråter och berättar om permitteringar, varsel och inom en nära framtid, konkurs. Vi själva räknar på företagets livslängd utifrån de olika scenarier vi upplever som troliga. Men vad är egentligen troligt? Allt som händer är ju helt otroligt. Hur kan man vara rationell och balanserad i en värld som är galen? Jag har inga svar som kan stämplas som ”sanning”. Jag är inte Stadsepidemiolog, ansvarar inte för landets ekonomi, skapar inte policy eller planerar sjukvårdsinsatser etc.
Det jag däremot har ansvar för är, mig själv inräknad, 9 anställda. 9 personer med glöd, kunskap och lass och lass av kreativitet och skicklighet. Precis som jag har de familjer, bostäder, lån och amorteringar. De är oroliga, men de är kärnan i ett företag som hittills klarat 15 år av utmaningar och trotsat år av det som i reklambranschen kallats ”byrådöden”. Vi är idag skarpare, snabbare och bättre rustade än nånsin att leverera content och kommunikation som gör skillnad. Men – det räknas inte. Rent sakligt borde det vara det enda som räknas. Men just nu räknas det inte.
För att världen är inte saklig. Vi är rädda. Sjukt förståeligt och alla kan relatera. Men vilka är egentligen alternativen? Det som ligger nära till hands just nu är konkurs. Att släppa taget, släppa in rädslan och acceptera att ”det gick åt helvete. jävla corona ”. Tänk då på de 9 personer som jobbar i företaget så ser du snabbt en dominoeffekt. Överför det till resterande samhälle och katastrofen är ett faktum.
Därför är rädsla och kapitulation inget alternativ. Jag handlar dagligen, ofta i fler än en butik. Kör bil, kollar TV, ringer, surfar och hämtar mat från restauranger och snabbmatsställen. Jag gör samma saker som alla andra vanliga dagar. När detta är över, för det kommer att passera, vill jag inte vara tvungen att säga ”jag kunde gjort mer”. Jag vägrar.
Därför tar vi fasta på:
· Konsumtion händer, om än annorlunda
· Människor jobbar, om än annorlunda
· Samhället snurrar, om än annorlunda
För oss betyder det att kommunikation behövs, våra tjänster behövs. Lika mycket som jag/vi behöver allt annat.
Det är viktigare än nånsin att nå dina kunder, leverantörer och medmänniskor med information om:
· Att du levererar
· Hur din produkt/tjänst kan underlätta för dina kunder
· Vilka produkter du har (yes, ”kampanjen lever” 😊)
· SCR – Social Corporate Responsibility. Berätta om hur du hjälper till
· Vilka förändringar din verksamhet just nu genomför
· Hur du jobbar för att säkra leverans
· Att ditt företag och varumärke jobbar positivt och framåt
Varför är ”reklam” viktigt? Det är inte viktigt. Det är viktigt att kommunicera. Vi byter ut ”Happy Hour” mot ”TakeAway”, ”REA” mot ”Vi har öppet, köa med avstånd”. Vi byter handslag mot tvål och handsprit. Livet fortsätter hända, saker ändras för en tid, men det fortsätter. Istället för att träffa föräldrar och gamla ringer vi, erbjuder hjälp att handla och lösa praktiska. Det fortsätter. Och jag vägrar sluta. Dessutom finns bra saker i allt det svarta. I vår närhet:
· Restaurang får slut på råvaror pga lyckad kampanj för vårdpersonal
· Bilhandlare fortsätter sälja och producera kommunikation
· Kommunen kraftsamlar för att stötta företag och innevånare
· Mitt eget och andras företag får stöd från staten (Go, storebror, Go!)
· Dagligvaruhandeln rekryterar för att klara efterfrågan online
· E-handelskunder peakar
· Krögare hinner inte svara på fråga om takeaway pga sjukt ökad efterfrågan.
Generellt kan man dessutom se att stora delar av dagligvaruhandeln och företag i dess närhet just nu går på knä pga ökad efterfrågan och ändrat köpbeteende. Det är väldigt sällan svart eller vitt. Det är nästan alltid en gråskala. Är allt nattsvart kan det kännas övermäktigt att ändra. Men en gråskala är alltid lättare att påverka. Jag tar fasta på min möjlighet att knuffa gråskalan mot den ljusa änden.
Så – kommer allt att bli bra? Njae. Det är kramp i magen för de flesta. Många kommer att kursa. Det har redan hänt. Hemskast är att människor också förlorar livet. Men lösningen är inte att ge upp. Lösningen är att jobba annorlunda, jobba vidare och inte ge upp. Kanske jobbar man i ett nytt sammanhang efter detta, kanske på samma ställe. Oavsett var man landar så går livet vidare. Tillsammans fixar vi detta. Ensam går man under. Kram, Kristian
留言